• Bild av Kåseberga - Ales Stenar
  • Bild av Kåseberga - Ales Stenar
  • Bild av Kåseberga - Ales Stenar
  • Bild av Kåseberga - Ales Stenar
  • Bild av Kåseberga - Ales Stenar
  • Bild av Kåseberga - Ales Stenar

Svårighetsnivå   Lätt

Tid  en timma 24 minuter

Koordinater 513

Uploaded den 6 juli 2016

Recorded juni 2016

-
-
37 m
-8 m
0
1,0
1,9
3,87 km

Visad 277 gånger, ladda ned 6 gånger

i närheten av Kåseberga, Skåne (Ruoŧŧa)

Dette er ikke nogen lang eller svær vandretur,
men til gengæld en af Skånes mest storslåede.

Ales stenar eller Ale stenar är en fornlämning av typen skeppssättning
som är belägen vid byn Kåseberga i Valleberga socken på Österlen i Ystads kommun vid Skånes sydkust.
Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton.
Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning.
Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med utsikt över den branta kusten och Bornholm.

Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern.
Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar.
Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet,
bland annat under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr.
Dessa dateringar genomfördes under ledning av
arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen.
En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind,
och gjordes på kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen.
Detta prov visade sig vara 5300–5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes.

Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter,
när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument.
Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen.
I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte grävts ut helt.
1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga,
och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand.
Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning,
då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med schaktmaskin.

Solkalender
På 1970-talet framförde Hasse Alfredson idén att monumentet skulle kunna ha haft vissa astronomiska funktioner.
Med hjälp av en vanlig kompass kunde han konstatera att skeppets mittlinje pekade mot den punkt på horisonten,
där solen ses gå upp vid vinter- respektive sommarsolståndet.
Lundaprofessorn Göran Lind gjorde därefter mätningar med bättre utrustning,
som gav stöd för Hasse Alfredsons arkeoastronomiska hypotes.
Astronomen Curt Roslund har därefter framfört teorin att skeppssättningens båda långsidor
är konstruerade som två motställda parabler,
och att man med hjälp av olika riktmärken i terrängen
kan ha beräknat hur många dagar som återstod till de båda solstånden.
Roslund hade hämtat parabelidén från en engelsk forskare,
som redan på 1930-talet började göra uppmätningar av forntida monument av sten i Skottland, England och Bretagne.
Även James T. Carter och Vincent H. Malmström har föreslagit att stenarna är en astronomisk kalender
och tror att den kan ha tillkommit redan under slutet av stenåldern.
Curt Roslund har senare tagit avstånd från sin egen hypotes om en solkalender.

Även privatforskaren Bob G Lind och Nils-Axel Mörner, docent i geologi,
anser att Ales stenar är en solkalender som är betydligt äldre än vendeltiden.
Denna uppfattning betraktas emellertid som spekulativ bland flertalet etablerade forskare.
Skälen är dels att Linds tolkningsmodell förutsätter välvillighet när man mäter på stenarna för att fungera,
dels att många av stenarna inte längre står på sina ursprungliga platser efter restaureringen.
Vidare tyder datering av träkol med C14-metoden på att stensättningen skapades ca 600 e.Kr.
Mot Linds tolkning talar även att det direkt upp mot det stora skeppets båda relingar har legat två mindre skeppssättningar,
dokumenterade på 1700- och 1800-talet.
Då dessa inte passar in i solkalenderteorin har man censurerat bort dessa gravskepp i diskussionen.

I juli 2007 satte Riksantikvarieämbetet upp nya skyltar vid skeppssättningen.
Här återgav man både den vetenskapliga forskningens och Bob Linds ståndpunkter – utan att ta ställning.
Lind uppfattade detta som en stor seger.
Tidningarna Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet intervjuade honom,
och framställde det skedda som att en ensam föraktad man nu "fått upprättelse" efter åratals kamp mot etablissemanget.
Man uppgav dessutom felaktigt att myndighetens skyltar skulle ge Lind rätt i,
att skeppssättningen uppförts som en astronomisk kalender.

Kommentarer

    You can or this trail